som en lögn i vackert väder i ett övergivet hus
allt känns så falskt. ingenting som förut var min verklighet var verkligt på riktigt. det var lögn allting.
jag önskar att du kunde säga till mig att jag har helt fel, att jag verkligen betydde något för dig, att du verkligen älskade mig så mycket som du sa.. :(
hittils har jag inte brytt mig om det, jag har liksom kunnat skita i det. men nu ikväll kom det över mig som en kall dusch.
jag saknar dig i mitt liv, jag vill vara din vän, du är trots allt den som vet mest om mig, ingen annan känner mig så bra som du gör.
men samtidigt så har du sårat mig så jävla mycket och du har förändrats och blivit en helt ny person, som jag verkligen inte tycker om.. varför har du gjort allt det du gjort mot mig? ...
i julklapp så skulle jag vilja kunna önska mig den gammla du, den gammla underbara du. dig som jag verkligen älskade, min gammla pojkvän helt ekelt....
jag vill inte visa mig svag mer egentligen, inte skriva om det, för det känns ungefär som om det är det enda min blogg handlat om på sista tiden.. men just ikväll så känner jag mig bara så jävla nere, och jag behöver verkligen få skriva av mig..
jag är en idiot, åt helvte med allt!
jag hoppas på en bättre dag imorgon, nu blir det sängen..
Dä ä så gött å få skrive ur sig!
Och så sitter ju starka känslor kvar i kroppen på nästan ett obehagligt sätt.
Tänk såhär;
Tur att ni inte hade hunnit gifta er, och ha typ tre barn ihop, och en extremt "stabil grund" som bara hade rasat.
och såbrukar jag vara den som skriver "ha självinsikt" se på dig på ett objektivt sätt, det kommer ju bli bra, du får ny kille... bla bla bla.
MEN SKIT I DET! du behöver tiden nu, du behöver den att "sörja" det som varit, du behöver bearbeta allt, men SAMTIDIGT vet jag, att du är en så stark INDIVID, som står på egna ben, och därför aldrig kommer totalt krossas av vad andra tycker och säger. men allt går in i själen, det gör det tyvärr.
och kvällen kommer och man ligger och gråter. så är det bara.
kram.