LOVISA

igår kväll vet jag inte riktigt vad som hände med mig,  jag började bara tänka på allt. och det gick inte att sluta.
det var inte så att jag grät osv.. utan jag bara kände mig så konstig.. jag har accepterat allt så som det är, men ändå så kände jag att det verkligen inte är så här jag vill ha det...
och med det jag skrev så var det inte så att jag menade att jag ville ha tillbaks honom för att bli tillsammans igen...
det var mer så att jag.... ja jag vet inte... jag ville inte ha det som nu iallafall.. vill ha honom som en vän..
men jag vet inte, egentligen spelar det nog ingen roll vad jag tycker eller vill, det har det nog aldrig gjort egentligen. jag har aldrig fått säga hur jag känner utan att få höra att mina känslor inte betyder nått i det här..
men det är ju så att för honom så betyder det liksom ingenting längre, han har redan haft en annan tjej, osv osv.. 
och det hela handlar inte om att jag fortfarande inte har komit över honom eller att han dumpade mig och det är inte den han har blivit jag saknar eller tänker på utan den han var när han faktiskt var snäll mot mig... utan det är det som har hänt nu, under sommaren.. hur han fick mig att tro något som jag egentligen visste inte var sant.. hur han fick allt som hände att bli mitt fel.. det är det jag tänker på ibland, som gör mig så otroligt lesdsen.. 
ett förlåt skulle göra allt så mycket lättare... men det finns liksom inte. jag tror tycär aldrig jag kommer få höra det. :(
åh. jaja. jag var bara tvungen att förklara lite, så att ni inte tror allting fel.. 
och det är inte så att jag är deppig över det här och tänker på det hela tiden. :)  utan jag mår bra och jag lever mitt liv..
hoppas ni haft/får en bra dag. vi hörs senare!